Välkomna! I jakten på höstens bästa musik drar vi idag igång Musikenkäten, ett nytt format där vi frågar journalister, artister och allmänt löst folk om vad de lyssnar på.
Först ut: renässansmannen, Dylanologen, Cafémedarbetaren och halva tv-duon Filip & Fredrik – Fredrik Wikingsson!
Vad lyssnar du på i höst?
– Deportees-slynglarna. Helvete, vilka hjul de uppfinner med varje skiva. Måtte detta nå UT! (Islands&Shores).
Vilken är bästa låten just nu?
– I’ll do it anyway av The Lemonheads. Kanske, om Evan Dando dör eller på annat sätt skapar lite rubriker, lurar stora Lemonheads-revivaln runt hörnet.
Välkomna! I jakten på höstens bästa musik drar vi idag igång Musikenkäten, ett nytt format där vi frågar journalister, artister och allmänt löst folk om vad de lyssnar på. Först ut: renässansmannen, Dylanologen, Cafémedarbetaren och halva tv-duon Filip & Fredrik – Fredrik Wikingsson!
Vad lyssnar du på i höst?
– Deportees-slynglarna. Helvete, vilka hjul de uppfinner med varje skiva. Måtte detta nå UT! (Islands&Shores).
Vilken är bästa låten just nu?
– I’ll do it anyway av The Lemonheads. Kanske, om Evan Dando dör eller på annat sätt skapar lite rubriker, lurar stora Lemonheads-revivaln runt hörnet.
Femtiotalet var the heydays för klockor utvecklade för speciella, krävande och inte sällan prestigefyllda uppgifter och yrken – en av de allra kändaste fick dock sin berömmelse långt, långt ifrån (40 000 mil...) sitt tilltänkta användningsområde; Speedmaster.
Florence, förr var dina spelningar kaotiska. Nu är allt väldigt uttänkt på scen.
– Ja, jag gillar att det finns en tydlig visuell presentation av sångernas känslor där kläder, scenografin och musiken hör ihop på samma sätt som David Bowie alltid tänkte på minsta lilla detalj. Vem är ditt mest oväntade fan?
- Elton John. Han kom till studion när vi spelade in den här skivan, lyssnade på låtarna och gav oss en massa goda råd. Nu är det Elton som ser till att jag håller mig uppdaterad på ny musik. Jag är helt hopplös när det gäller att upptäcka nya artister, men han har enorm koll och sätter samman listor med musik jag måste lyssna på. Vad läser du?
– Furious love om Richard Burton och Elizabeth Taylors kärleksaffär. Det är en studie i kaos. Passionen kombinerad med spriten och diamanterna. Det är en otrolig historia. Men jag bråkar inte lika mycket som de gjorde. Under vårens Met Ball på Metropolitan Museum of Art i New York, tillägnad den bortgångne designern Alexander McQueen, framförde du ett David Bowie-medley?
– Ja, med harpa och kör. Utklädd till honom. Jag kom ut från muséets Dendur-tempel som Bowie med blekta ögonbryn och håret bakåtkammat. Det var när jag stod där framför världens mest glamourösa människor och dansade som Bowie, mitt framför Paul McCartney i publiken, som jag insåg att mitt liv blivit superunderligt. Det var helt surrealistiskt.
Robert Börjesson
(Läs den pappersexklusiva intervjun med Florence and the machine i Cafés decembernummer. Där hon bland annat pratar om sina fynd på svärdreor, konserterna när hon varit ”dyngrak” och varför hennes gamla engelskalärare fortfarande är hennes största modeförebild).
Efter att den värsta Sprezzatura-hetsen, där stil mäts i skjortkragens vidd, lagt sig börjar det bli dags att se cutaway-kragen ur ett betydligt nyktrare perspektiv. En kragtyp som är och förblir trots allt det för många självklara kragvalet.
Savile Rows nya frontansikte heter Patrick Grant. Med oklanderlig fingertoppskänsla har Grant inte bara väckt liv i anrika skrädderifirman Norton & Sons utan hela Londons skräddargata. Manolo har tagit ett snack med den oförskämt välklädda Savile Row-förespråkaren för att höra om det nyligen inledde samarbetet med J.Lindeberg och varför skräddarsytt är det modernaste som finns.
Endast 20 minuter in i Foo Fighters spelning på Nalen i våras ville jag ställa ifrån mig sponsglaset med whisky, hejda en taxi och åka långt, långt bort. Och det var inte de övervintrade rocktjejerna – med nitbälten, frisyrer omsorgsfullt formade av rikligt med gelé och tassavtryck tatuerade över skuldran – som skrämde, utan händelserna på scenen. Dave Grohl & Co hade nämligen bestämt sig för att spela sitt kommande album i sin helhet.
Åldrande rockband har sina bestämda nycker. De börjar bära glasögon med lilatonat glas, väver in Darfurkonflikten i mellansnack och byter återställaren mot ångad sparrisstjälk om morgonen.
Nu kan vi addera ännu en tragisk hobby till den listan: albumkonserten. Primal Scream har varit här inte mindre än två gånger hittills i år med sin klassiker Screamadelica, vår egen Orup framförde hela sin debutplatta på Debaser i Stockholm i våras och såväl The Cure som Roger Waters turnerar med liknande longörer i setlisten i år.
Det främsta problemet med det här är dramaturgin. För lika viktig som låtstrukturen är på ett album, lika viktig är den på en konsert. Och en tågordning som funkar utmärkt på skiva håller inte nödvändigtvis live. Tvärtom. Håkan Hellströms omtalade spelning på Way Out West förra året, där han under stor jubileumshausse spelade Känn ingen sorg för mig Göteborg från start till mål, är ett lysande exempel. Den plattan inleds med tre upptempolåtar och övergår sedermera till ballader och ett knippe mjuka midtempolåtar.
Efter en explosionsartad inledning utvecklades alltså spelningen till en enda lång och såsig transportsträcka i väntan på att få gå och äta nästa souvlakispett. Alla som gråtmilt hyllade evenemanget då och i efterhand får ursäkta – objektivt betraktat, som konsert betraktat, var det inte bra. Jag förstår att band som turnerat sönder sig själva behöver hitta nya sätt att göra sina spelningar unika. Men att Foo Fighters skiva Wasting lights framförs från första till sista låt är bara roligt för de fem som står på scenen.
Det finns värre saker att oroa sig över. Situationen på Afrikas horn, den förnyade finanskrisen och Richard Hoberts nya film En enkel till Antibes till exempel.
Men vore inte världen en bättre plats om vi slapp de här albumkonserterna?
Att klä sig från topp till tå i ett och samma märke är sällan en lyckad idé. Hur inspirerade Ralph Lauren eller Cucinellis kollektioner än må vara så vill ingen se ut som klonad skyltdocka. Men i fallet Luigi Borrelli är vi faktiskt beredda att göra ett undantag.
Att klä sig från topp till tå i ett och samma märke är sällan en lyckad idé. Hur inspirerade Ralph Lauren eller Cucinellis kollektioner än må vara så vill ingen se ut som klonad skyltdocka. Men i fallet Luigi Borrelli är vi faktiskt beredda att göra ett undantag.
Att klä sig från topp till tå i ett och samma märke är sällan en lyckad idé. Hur inspirerade Ralph Lauren eller Cucinellis kollektioner än må vara så vill ingen se ut som klonad skyltdocka. Men i fallet Luigi Borrelli är vi faktiskt beredda att göra ett undantag.
En specialbeställning från trettiotalet ligger till grund från en av de moderna kostymklassikerna. En klocka som blivit det självklara valet för den som vill ha en större och dressat armbandsur; IWC Portugieser.
Utvalda länkar: festnatt.se | partyblogg.com | singelblogg.com
